Vilken natt...

Ja inte kom jag i säng tidigt som jag hade tänkt inte. Jag tog en tablett för att se om den skulle hjälpa mot värken. Å jodå, efter en stund var lyckan total, jag hade inte ont. Mös riktigt av att inte ha ont, men säg den lycka som varar för evigt. Just innan midnatt så kom det jag fasade för, gallstensanfall!! Å s*tan vad ont jag hade. Skyndade mig å petade i mig tabletterna för att få stopp på dom kramperna å den smärtan. Sen vandrade jag runt runt här hemma i huset, så jag har nog stampat upp ett dike i golvet. Nä, den smärtan är inte att leka med, det är hemskt då det gör så ont att man är övertygad om att man ska dö.
Så nu får vi se vad läkaren säger idag då han ska ringa. För den tabletten tar jag aldrig mer igen.

Nu väntar jag på att grannen ska komma förbi å vi ska dra en promenad, sen blir det att äta lite å vila på soffan tills Jack ska hem från skolan.

Återkommer senare i kväll.

*kram*