Det är över nu...

nu är det gjort. Luften gick verkligen ur mig, å jag känner en "lättnad" inom mig.
Nu har jag ett ställe att gå till, nånstans jag kan gå å prata då jag behöver henne.

Begravningen var verkligen JÄTTE FIN, det prästen sa om henne var så fint. Precis som om han hade kännt henne i hela livet.
Då jag satt där inne så hade jag väldiga problem med mig själv, tårarna rann, illamående å jobbigt med andningen.
Tack för dom lugnande orden Pappa, å Mamma med. Tack för stödet!!

Gunnel höll ett tal som var så fint, det gjorde mig glad i hjärtat att höra, ett lugn infann sig.
Lika så då jag ringde henne i kväll å hon satt å tänkte på mig hur det gick för mig. Å ja, det går bättre nu.
Allt stöd från alla underbara människor hjälper.
Å det är härligt i hjärtat att höra att alla visste vem jag var, men många hade inte sett mig. Men Elsy hade pratat så mycket å så gott om mig, hur mycket jag betydde för henne.


Mamma å Pappa, att ni ringde i eftermiddag/kväll för att fråga hur det var med mig, det betyder kopiöst mycket!

Ska försöka bädda ner mig å somna tidigt i kväll. Kalas för Casper i morgon.

*kram*