Såja...

29 minuter efter mitt förra inlägg så stod vi innanför dörren igen. Vi hade väldigt tur att det kom en snäll hjälpare i nöden på sina skidor. Annars hade vi väl varit kvar fortfarande.
Jag kände igen han som kom, men jag vet inte om han kände igen mig. Kan ju hoppas på inte så slipper jag skämmas..hehe
Morsan vet vem det är, möjligtvis att Maria känner till hans dam. Har en hund, jobbar som deltids brandman. Nu får ni inga fler ledtrådar.
Hade i allafall ankrat riktigt bra där i den lösa snön. Är helt mör i kroppen nu, å även i huvudet.
Det är verkligen ett helt träningspass att få lös en skoter. Vi stod 3 vuxna å flåsade som om kondisen var totalt borttappad. I allafall 2 av oss.
Blir en väldigt soft eftermiddag här efter jag har hämtat Tindra.
Hoppas att hon är lite trött i ögonen så jag kan vila med henne. Det vore något det.
På återseende.
*kram*