Trötter...

Man kan ju undra varför jag är vaken nu. Borde somnat för lääänge sedan så trött å så ont som jag har. Ge mig en ny kropp, en smärtfri sådan Tack!! Undra vart man kan hitta det. Tindra har varit på Clara´s kalas på Leos Lekland idag, pojkarna fick följa med å göra av med en massa energi dom. Så som Tindra hade längtat efter denna dagen, nu längtar hon tills hon själv fyller år å ska få ha kalas. Men först är det ju Jack som fyller år, tänk att på Lördag blir han 8 år!!! Vart tog tiden vägen, men lilla bebis har snart vuxit om mig. Hur ska detta sluta kan man ju undra. Jag å han kan snart dela skor, inte långt bort innan vi har samma skostorlek. Inga bebisar längre i detta huset. På Tisdag ska jag till kirurg mottagningen så får vi se om magnetröntgen som jag var på i Torsdags visade nått. Men det gjorde det säkert inte, bara till att kämpa vidare med dessa gallproblem. Gissa om man känner att man tappar livsgnistan då det bara går emot en. Om du har brutit benet å hoppar runt på kryckor med gipsat ben, då är det ingen som skulle ifrågasätta dig. Men när man går å har migrän, värk å all annan jädra skit som inte syns. Då ifrågasätts man å folk tror inte på en. Så man säger inget. Svarar bara att allt är bra, även om det så skulle vara skit. För det syns inte på en att man har ont. Nu gnistrade allt ett liljeholmens till, kanske skulle vira in hela kroppen i bandage, bära nackkrage då värken är som värst. Nä, nu ska tant sluta vara så negg. Ny dag i morgon, ny vecka. Snart även ny månad. Man kan ju inte annat än att längta. Sov gott på er alla fina där ute. *kram*