jag trodde seriöst idag att min sista stund var kommen.
Vaknade före 06 i morse å mådde illa, BINGO tänkte jag. Nu ska jag säkert åka på magsjuka.
Försökte vila men illamåendet ville inte ge med sig.
Körde barnen till dagis å så raka vägen hem igen.
Väntade på att snubben som skulle byta uttaget i källaren skulle komma, punktlig var han, å inte tog det många minuter att byta. Då han åkt så la jag mig på soffan efter att ha suttit vid msn å beklagat mig.
10,15 som en blixt från klar himmel brakade helvetet lös.
Stod på alla 4:a i hallen å bara vrålade ut över mig, frös gjorde jag oxå. Kravlade mig efter en telefon för att ringa sjukvårdstådgivningen som tyckte jag skulle åka in. Ringde till Elsy så hon skickade hit Ingemar att köra upp mig.
Å fyyy vilken bilfärd.
Väl framme på akuten så tog jag en lapp för att få komma in i ett rum å träffa en sköterska som ska avgöra om man "behöver" vård. Den kölappen hann jag aldrig använda. Smärtan vart outhärdlig igen. Så jag fick mig ett rum på engång, tempen skulle kollas (37,9) blodtrycket mättes, å så en "tuta" på fingret, å så vart det dags för dom trevliga blodproven. Vid denna tiden var Danne redan där med mig, han kom då vi just kommit oss fram till akuten.
Efter ett tag lugnade det ner sig med allt spring inne på rummet, å jag försökte vila.
Fick ett anfall igen så Danne kastade sig på ringklockan å in kom läkaren igen, nu var det dags för att få Voltaren. Efter ett tag släppte det å väntan på provsvaren infann sig, efter att ha väntat nån timme så började vi efterlysa svaren. Då kom läkaren in å berättade om dom, lite förhöjda vita blodkroppar=kan ha berott på smärtan jag hade.
Lever provet var på gränsen= vad nu det betyder.
Men smärtan var inte helt borta, men från att ha haft 10på VAS´skalan så låg det nu på ett konstant 3-4, ett molande.
Allt detta kommer nog från att jag har stenar i gallgångarna. För gallblåsan opererades bort April -05. Så nu ska jag invänta kallelse från röntgen för att kolla om det sitter nå stenar där.
Å givetvis ska jag söka vård igen om jag får så där.
Så så trevligt har jag haft idag, inte så mycket med andra ord.
Men ett stort tack till Ingemar som skjutsade mig, å även tack till dig Maria som erbjöd dig att köra ner från stan för att skjutsa in mig. Hade troligen avlidit innan du kommit dig ner.
Å en stor blöt puss till Danne som satt på akuten med mig, fast du hatar sjukhus över allt annat!! *love*
Dagis ställde oxå upp å hjälpte till.
Känner mig helt mör i kroppen, så det blir till att bara slummra på soffan i kväll.
Kram på er.
*kram*
