Livet på en pinne...

Börjar vara så less på detta, är det inte det ena så är det det andra.
Migrän var å varannan dag, har inget liv efter jobbet. Antingen så får jag migrän på jobbet under dagen, eller så kommer den som ett brev på posten då jag kommer hem. Så familjelivet blir det inte mycket av.
Tur Danne är duktig å hittar på saker med barnen i allafall.
Men klart det känns, skulle ju oxå vilja följa med på alla roliga saker. Men bara jobba å härda ut i 3½ vecka till.
Är irriterad på läkaren som aldrig fick tummen ur förra veckan, å som så lägligt hade gått på semester då jag ringde dit. Så jag vet varken ut eller in. Papper att fylla i hit å dit, men till vilken nytta då?

Har förresten läst en bra å gripande bok. Varför gråter inte Emma?
Läs den, handlar om Arboga mamman som fick sina barn mördade.
Vilken styrka att skriva en bok, å vilket enormt stöd hon har haft under resans gång av sin familj.
Så det är helt klart ett lästips.

På återseende.
*kram*